fotografdanne.blogg.se

2015-06-07
13:55:46

Mitt tragiska liv

Nu ska jag berätta lite om mitt liv. En lång, delvis tragisk, berättelse. Varför väljer jag då att göra det? Jo, för att förklara hur jag kan åka på vissa evenemang men inte andra, varför jag kan se jätteglad och sprallig ut vissa dagar men ligga utslagen i sängen andra dagar.
 
Då börjar vi:
År 2007 hade jag min första riktigt depressiva period då jag behövde söka vård. Efter ett drygt halvår med medicinering så tillfrisknade jag helt och hållet. Det tog ända till 2013 innan jag återigen sjönk ner i en djup depression, denna gång med kraftig panikångest, social fobi och total orkeslöshet.
Som tur var så hade jag denna gång min underbara fru som kunde hjälpa mig att få den vård jag behövde. Hon har kämpat för mig ända sedan dess med att få rätt medicinering, läkarkontakter, sjukersättning m.m. Jag har varit inlagd på psyk-avdelningar på ett flertal sjukhus i omgångar. När det varit som värst har jag i princip bara ätit och sovit hela dagarna. Det har varit en lång och utdragen kamp för både mig och min fru.
Jag har t.o.m fått ECT ett flertal gånger. (El-chocker)
Nu har jag fått sådan hjälp så att jag kan vara uppe på dagarna. Jag kan ofta vistas bland folk. Men här kommer vi till det stadie som många undrar över. Hur kan jag gå på evenemang, konserter m.m men sällan vistas bland mina vänner? Förklaringen är mitt foto-intresse. När jag har kameran med mig så får jag en känsla av att jag göms bakom den. När jag däremot inte har med den och träffar fler en ett par vänner åt gången så slår min sociala fobi till med full kraft. Att veta att folk kommer prata med mig blir till en enorm skräck och jag får panik. Detta gör också att jag inte kan ha ett vanligt jobb. Jag har inte kunnat arbeta sedan 2013. Jag har försökt vid ett par tillfällen, men efter bara en dag så har jag krashat totalt och blivit sängliggande.
En läkare samt en sköterska har rekommenderat mig att ansöka om det som tidigare hette sjukpension, för dom anser att jag aldrig kommer att kunna återgå till arbetslivet. Detta känns oerhört tungt i min relativt unga ålder, men jag har sakta men säkert fått börja inse fakta: Dom har rätt...
Dock har jag under dessa år utvecklat mitt foto-intresse samt att jag älskar att skriva. Igår fick jag för första gången en bild publicerad i en tidning, Gävle Dagblad. Därför har jag tagit beslutet att aldrig söka om 100% sjukskrivning. Just nu ligger jag på 75%. Jag vill kunna tjäna lite på min hobby utan att det påverkar min sjukskrivning. Här vill jag också nämna att jag absolut inte arbetar varje dag med detta. Jag åker på nåt evenemang ibland, tar med kameran när jag går ut med hunden och liknande.
 
Det finns massor mer att skriva om mitt mående, men nu ska jag inte plåga er mer. ;)
Jag hoppas att detta hjälper er att förstå min situation, samt ger en förklaring till varför jag klarar vissa saker men inte andra.
 
Till slut vill jag be er att fortsätta följa denna blogg, då de flesta av mina småjobb och bilder läggs ut här. Har ni Facebook så gå även in och gilla min sida: http://www.facebook.com/fotografdanne
Jag finns oxå på Instagram: @fotografdanne
 
Kram på er alla vänner, bekanta,släktingar och främlingar.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: